Rapport ID: 564
Datum: 2009-06-25
Fiskare: Kaparn, Keso och K-son
Plats: Långsvan
Fiskesätt: Trolling
Väder: soligt, svag vind omkring nord
Lufttemperatur: +13 - +25
Vattentemperatur: 17.0 – 21.0
Fångst:

Kaparn: - (avstod från att ta några hugg)

Keso: 3 st gösar. Största: 7.0 kg (92 cm) NYTT PERSONBÄSTA OCH NYTT TEAMREKORD!

K-son: 1 gös

Kommentarer:
APB dag 3

Dag 3 2009-06-25
Kaparn kommenterar...
Patricia lämnar oss under förmiddagen eftersom hon har arbete som väntar. Jag, Keso och K-son sätter ut spöna och trollar vidare. Fisket går lite trögt och jag jobbar och trixar med fart, beten, släplängder, djup och plats en stund för att hitta rätt. Jag kör riggarna väldigt nära botten på en plats som jag av erfarenhet vet är lite riskabel eftersom det ligger ett flertal sjunkna träd på botten som jag fastnat i många gånger, både med beten och blylod. Mitt fokus ligger på ekolodet och GPS:en. Keso och K-son sitter och pratar med varandra, men jag hör inte riktigt vad de pratar om eftersom jag koncentrerar mig på annat. Jag försöker att titta på riggarna med jämna mellanrum, men eftersom de är bakom mig är det svårt att ha koll på dem hela tiden. Trots detta är det jag som ser det först. Babords riggspö har löst ut och står i djup båge. Jag utbrister något i stil med:
”Botten… Ser ut som det följer med… Förmodligen en gren från de där träden på botten. Keso börja riva spön, K-son du släpper lite på bromsen på det där spöet så vänder vi och försöker få upp skiten…”
Keso och K-son gör som de blivit tillsagda men K-son säger ganska omgående:
”Du Kaparn, jag tror inte att det här är botten…”
Jag tittar på spöet och får se några rejäla knyckar varvid jag utbrister:
”Ge spöet till Keso.”
Detta sker och medan K-son och jag river hem övriga spön så börjar Keso pumpa hem. Jag ser att det mest går tungt och är inte helt övertygad om att det är fisk ännu. Efter några minuter har Keso vunnit en del lina och något bryter ytan ett tiotal meter bakom båten och då kan vi konstatera att det är fisk. Jag tycker mig se en taggig ryggfena och utbrister något i stil med:
”Nu ryker Teamrekordet på gös.”
Keso pumpar och vevar. Fisken närmar sig båten och jag ser att den sitter mycket bra krokad. Jag lägger ur växeln på motorn och säger åt Keso att brotta på fisken. Gösen kommer in till båtkanten och jag kan håva den ganska enkelt. Det är en lång och tjock gös, mycket vacker. I en blöt IKEA-kasse väger vi gösen (på en Super Samson fjädervåg och en digitalvåg, båda kontrollvägda) till 7.0 kg fördelat på 92 utsökta centimeter och vi jublar. Nytt personbästa för Keso men framför allt äntligen nytt Teamrekord på gös!
Återutsättningen verkar till en början gå bra. Gösen simmar iväg och vi jublar igen. Några minuter senare ser vi något som ligger och flyter i ytan.
”Nej, nej, nej…” utbrister jag.
Under den närmaste timmen gör vi allt vi kan för att rädda gösen men det går inte. Fisken dör och vi tvingas motvilligt att ta upp den. Detta lägger givetvis lite smolk i bägaren men i mitt hjärta vet jag att vi gjorde allt vi kunde för att den skulle klara sig. Vi var snabba med dokumentationen, drillade den snabbt och hanterade den exakt så som man ska göra. Fisken var krokad i munnen och blödde ingenting. Troligtvis dog fisken av värmechock. Vi lämnar gösen till några som vi känner som har stuga vid sjön och de blir väldigt glada och de berättar om den festmåltid som denna gös kommer att bli för dem. Jag försöker trösta mig med detta, även om det är en klen tröst.
I skrivande stund konstaterar jag att vi under APB 2009 fick 80 gösar och lyckades återutsätta 78 vilket ger en C&R på 97.5%. Jag antar att man ska vara nöjd med det…
Keso måste jobba så jag kryper ensam in i tältet i förhoppning om att få sova.
/Kaparn

Keso knyter ihop säcken:
Hejsan, jag är en kille på 29 jordsnurr som har ett personbästa på gös på 1.7 kg. Eller hade.
Efter en natt i ett tält med vargen vaknade jag till av ljudet av svag vind och fågelkvitter, drog ner dragkedjan till tältet och kikade ut. Det var nog nästan så jag trodde att jag drömde. Strålande solsken och Långsvan såg fruktansvärt stilla och inbjudande ut. Nu ska det bändas ännu mer gös tänkte jag bara. Kaparn tänkte mest på pizza, så det blev en snabbvända till Färna och inhandla en varsin Monte Carlo (pizza med salami, köttfärs, skinka, lök och självklart tomatsås och ost) Väldigt stor höjdare. Vi tog för övrigt med pizzorna ner till sjön. En frukost värd att minnas. Tänk er själva att blicka ut över en sjö som ser så het ut att den nästan brinner och äta en god pizza i gott sällskap. Riktigt bra. Efter avslutat måltid låg vi och jäste en stund och mådde bra. Sen kände vi bara att nu är det dags, på riktigt. Vi packade allt vi skulle ha i båten, ni vet spön, beten, ryggsäckar och kylväskor, för att sedan bege oss ut på Långsvan. Det tog inte mer än fem minuter så var spöna på djupriggarna och sidospöna i det blöta.
Efter några timmars trolling i det underbara vädret sa Kaparn lugnt och sansat;
”Babords rigg har löst ut och jag tror vi sitter i botten, börja riva spön”
K-son tog spöt som satt i botten, eller rättare sagt spöt som vi trodde satt i botten. Jag rev 2 av 5 spön när jag hör K-son säga att det är inte botten, utan det är fisk.
”Ge spöt till Keso” hör jag Kaparn säga. Och det är väl lite sånt som kan hända när man har gästfiskare med sig i båten. Att man inte får all frihet i båten, om ni förstår vad jag menar. Jag tar spöt och börjar drilla. Det känns att det är stort, och när väl fisken visar sig i ytan förstår vi alla att det är en riktigt fin gös på ingång.
”Här ryker mitt personbästa på gös” säger Kapten Norlén och börjar förbereda håven.
”Ditt personbästa är ju över 6 kilo” kontrar jag med, fortsätter pumpa och fattar nog inte storleken på fisken. Sen vet jag inte riktigt, men någon minut senare ligger det den största gös jag någonsin sett i mitt 29 åriga liv i en håv i en båt tillhörande oss (Team Einherjar) och mitt hjärta bultar så det känns som att både Kaparn och K-son borde hört det. När vi krokat loss betet tittar jag ner i håven en gång till. Finns inga ord som kan utrycka det som ligger där. Jag lyfter försiktigt upp fisken och Kaparn tar en bild som jag inte ens uppfattade att han tog. En bild säger mer än tusen ord, och jag tror nog att tusen ord inte räcker till i detta sammanhang. K-son förbereder en ikea-kasse genom att blöta den och Kaparn plockar fram vågarna. En kontrollvägd super samsonvåg samt en digitalvåg. Fisken hamnar i kassen och kassen hamnar på vågen. Sen skriker vi högt av glädje allihopa i båten. Varför? Jo för att vågen stannade på exakt 7.0 kilo och den mättes till 92 vackra centimeter. Teamrekordet hamnade hux flux hos den nya, svaga killen i teamet. En dag värd att minnas och en fisk värd att aldrig glömmas.
Måste även passa på att tacka Kaparn och dom andra i Team Einherjar för att man fått tagit del av all deras kunskap. Utan dom hade den här fisken aldrig hamnat i mina händer.
Bomshakalack storfiskreg, ja tack.
Vems tur är det att grilla?
//Keso

--->till dag 4