Rapport ID: 654
Datum: 2010-03-26
Fiskare: Kaparn och Jamie
Plats: Hedströmmen
Fiskesätt: Mete
Väder: växlande molnighet, svag vind
Lufttemperatur: +3
Vattentemperatur: +1
Fångst:

Kaparn: 2 st färnor. Vikter: 2.30 kg (58 cm) och 0.75 kg

Jamie: 2 st färnor. Vikter: 1.70 kg, 1.35 kg

Kommentarer:
Kaparn kommenterar…
Det har varit en mycket lång vinter med sträng kyla och enorma mängder snö. Isen lade sig tidigt i december och satte därmed (för min del) stopp för fiske på hemmaplan. Efter nästan fyra månader helt utan fiske började det bli mycket frustrerande. I skrivande stund (2010-03-26) ligger det fortfarande 30-50 cm is på sjöarna. Inte ens de få strömmande vatten vi har är helt fria från is och det ligger flera decimeter snö kvar i terrängen.
För en vecka sedan skulle jag försöka leta efter några nya platser utmed Hedströmmen. Efter att ha pulsat 30 meter genom en halvmeter blötsnö (jag mätte med tumstock) gav jag upp och väntade motvilligt en vecka till.
Jamie, som gick med i Teamet vid årsskiftet, har precis som jag längtat efter att fisket ska börja. Dagens resa var mest tänkt som en utflykt, ett tillfälle att åka runt och titta lite. Men vi slänger med varsitt spö. Med på resan följer även en stor snöskyffel. Jag bryr mig inte ens om att ta med något krokbete då jag inte tror att det kommer att ens gå att fiska, ännu mindre att fånga någonting. Jag berättar att den ”tidigaste” färna vi fått är sista mars och att den var ett undantag. Men Jamie är optimistisk och han har med fyra olika sorters krokbeten. Jag brukar alltid släpa med mig mest grejer men idag så bär jag betydligt mindre än min Teamkamrat...

Vi åker omkring och tittar på flera ställen utan att ens gå ur bilen. Det är för mycket snö, för mycket is, för snabbt vatten, för igenvuxet, för grumligt, för dålig väg, för långt att gå och så vidare. Till slut stannar vi och kliver ur bilen. Vi pekar och gestikulerar. Jag pratar om att leta efter ställen som ligger vända i sydlig riktning eftersom snön oftast smält mer där. Vi diskuterar en god stund på engelska innan vi beslutar oss för att göra ett försök på ett helt (för oss i alla fall) nytt och oprövat ställe, eller ”peg” som Jamie kallar det.
Vi hämtar packningen och kliver ut på okänd mark. Ganska omgående sjunker Jamie ned i snö upp till låren. Min vän skrattar bara, han har klivit ned på ett ställe där snön drivit ihop till ungefär 70 centimeter. Vi ser Hedströmmen rinna tjock och svart där nere, omgiven av snö och is vid kanterna. Jamie går försiktigt och prövande ut på isen. Den håller att gå på och vi bestämmer oss för att prova att fiska. Jag får bete av min engelske vän, går iväg en bit och gör årets första kast. Jag ställer ned spöet i snön, sätter mig ned och lutar ryggen mot ett träd och sluter ögonen.
En hackspett hackar och flertalet fåglar sjunger och en härlig känsla infinner sig. Äntligen börjar det likna vår, även om det är en bra bit kvar. Efter en stund öppnar jag ögonen, går över till Jamie och pratar lite med honom. Även han har fått ut sitt bete och sitter med sitt spö i handen och med en nästan febrig blick stirrar på toppen av sitt spö. Han är oerhört fokuserad och verkar tro stenhårt på att det kommer att hugga vilken sekund som helst. Jag går tillbaka till mitt spö och sätter mig ned igen och tittar på himlen.
En obestämd tidsrymd förflyter. Jag njuter av den friska luften och sitter och tittar på himlen som börjat spricka upp när jag hör att Jamie säger något på engelska.
”What?” frågar jag.
Jamie säger något igen men jag uppfattar det inte och eftersom jag inte kan se honom så säger jag, högre den här gången:
”What? I can´t hear you.”
Jamie svarar men jag hör det inte den här gången heller och börjar därför gå åt hans håll. När jag får syn på honom så ser jag att han står med böjt spö långt ut på isen och drillar.
”Fish?” frågar jag dumt.
”Yeah, can you please throw me the landing net?” svarar han.
Jag rotar runt i snön, hittar håven och kastar ut den till honom även om jag tror att han bara har en gren på kroken. Kort därefter visar sig en vacker färna i ytan.
”Det var som fan…” utbrister jag förvånat.
Jamie fiskar med mycket lätta grejer idag, 0.15 mm nylonlina och en krok i storlek 10 och han tar det mycket lugnt med fisken. Fisken kör på bra i det iskalla vattnet och det tar en stund innan Jamie kan håva den. Det är en vacker färna i fin vinterkondition som snabbt vägs till 1350 gram. Fisken återutsätts givetvis och jag går och hämtar mina grejer och sätter mig närmare min kamrat.
Vi kastar ut våra beten igen och det tar inte länge innan Jamie gör mothugg och får fast fisk. Den här fisken kör ännu hårdare och Jamie drillar skickligt. Jag halkar omkring i snön och försöker filma drillen med den digitala videokameran. Det tar en stund innan min kamrat kan håva hem ännu en färna (Jamie håvar/handlandar alltid sina fiskar själv) och jag gratulerar honom. Det är en riktigt fin färna som vägs till 1700 gram innan den återutsätts. Kort därefter får jag drilla hem min första fisk för året, en liten färna på 750 gram och vi är lyckliga som kalvar på grönbete, vi hade (åtminstone inte jag) räknat med att få någon fisk, ännu mindre tre färnor av denna kaliber.
Det närmar sig mörkrets inbrott och nu sitter vi båda två och håller i våra spön, beredda på minsta känning. Jag får ett försiktigt hugg och drar på ett hårt mothugg. Det svarar tungt och det känns direkt att det är en fin fisk. Jamie tar upp videokameran och börjar filma. Jag går försiktigt och trevande ut på isen och försöker positionera mig så att jag kan drilla så bra som möjligt under dessa förhållanden. Trots det kalla vattnet bjuder fisken upp till kamp. Jag fiskar med 0.25 mm nylon huvudlina, 0.22 mm nylon i tafsen och en krok storlek 4 och kan därför ta fisken något hårdare än Jamie. Efter några spännande minuter ser vi fisken precis under ytan. Färnan blir lite stökig på slutet, men alla delar i utrustningen gör det den ska och när håvgarnet obönhörligt sluter sig om den så ser vi att det är en riktigt fin färna.
Fisken vägs till 2300 gram och mäts till 58 centimeter. Viktmässigt är det min näst största färna jag någonsin fått och den är bara 110 gram från mitt personbästa, tillika Teamrekord, och exakt lika lång som nämnda rekord. Dessutom hade jag som målsättning att ta en 2 kg+ färna 2010.
Snacka om smakstart på fiskeåret 2010!
100% C&R idag med…
Kaparn

Jamies impressions…
A tip top day, cold but rewarding, proper chubing. Good company, good banter, never seen Kaparn happier than when he was playing mr 2.3kgs, magic moments!
Jamie