Rapport ID: 342
Datum: 2008-03-14
Fiskare: Kaparn och Pepson
Plats: Långsvan
Fiskesätt: Trolling
Väder: växlande molnighet, mycket svag nordostlig vind (vindstilla)
Lufttemperatur: +3
Vattentemperatur: 2.4
Fångst:

Kaparn: 1 st gädda vikt 11.1 kg (111 cm)

Pepson: 1 st gädda vikt 5.6 kg

Kommentarer:
Kaparn kommenterar…
Team Einherjar… Kaparn, Rob, Pepson, Mike och Adde… Vi kan gäddfiske och det är också hörnstenen i vår verksamhet. Det går bra för oss. Vi har sponsring från Sveriges största och bästa generalagent av sportfiskeutrustning, Normark. Tack Pär Lindberg för de nya betena, ditt stöd från Normark har hjälpt oss framåt.
Tack också till Jorma Huttunen från Jormas fiske & fritid i Köping som backat upp oss med linor, beten, rullar, spön, inspiration och kunskap under flera års tid.
Team Einherjar har, under två verksamma år, tagit flera tioplussare både vår, sommar och höst. Vi har, på två verksamma år, tagit nio gäddor på tio kilo eller mer. Av dessa nio gäddor är tre över tolv kilo med en topp på 13.2 kg.
Höstfisket är det som jag tycker är enklast och är det som jag gillar mest. På hösten äter gäddorna en hel del inför vintern. Fisket på hösten bygger generellt på två saker:
1. Hitta betesfisken. Där betesfisken finns, där finns gäddorna, som jagar tillsammans, inte helt olikt en vargflock. Dubbelhugg är vanliga.
2. Använd mycket stora beten. Vattnet är kallt och det måste, ur energisynpunkt, löna sig för en gädda att ta ett bete. Var inte rädd för att använda beten (konstgjorda, levande eller döda) som väger flera hundra gram.
Fisket på hösten underlättas av att antalet båtar på vattnen är färre och av att fisken äter.
Fisket både försvåras och förenklas av att dagarna är så korta. Paradoxalt kanske, men det fungerar så här:
I november och december har vi, i den regionen vi bor i, ungefär sex timmars dagsljus under dessa månader. Det finns alltså ungefär sex timmar som man överhuvudtaget kan fiska, och även om gäddan kan äta under sommarens ljusa nätter, så verkar det som om den under hösten tvingas till att jaga och äta under de timmar som det är ljust, och de timmarna är vi ute med våra beten i vattnet. Vi fiskar, enkelt uttryckt, alla de timmar som gäddan är aktiv.
Nackdelen är då att fisket begränsas till helgerna eftersom, i alla fall jag, jobbar på dagarna.
Fisket försvåras av att man i regel fiskar i sjunkande vattentemperatur, något som gör fisken mindre och mindre aktiv allteftersom vattentemperaturen sjunker. Detta beror på att en fisk alltid har samma temperatur i sin kropp som det omgivande vattnet och fiskens ämnesomsättning styrs av detta.

Fisket på den tidiga våren (innan leken) är, enligt egen uppfattning, lite svårare och styrs av lite andra faktorer. Generellt kan man säga att man som gäddfiskare på våren ska:
1. Leta varmvatten. En gädda känner skillnad på två tiondelar (0.2) av en grad i vattnet. Hitta ”varmvatten” så hittar du i regel en hel del gädda. Sydvända vikar är ofta heta.
2. Använd något mindre beten (dock alltid stora) än på höstfisket eftersom fisken inte nödvändigtvis hugger för att den är intresserad av att äta.
Fisket försvåras mycket av att antalet båtar på vattnen är betydligt fler. Våren verkar (av någon konstig anledning som jag inte förstår) tilltala människor mer än hösten. Fler båtar innebär högre fisketryck, men också att fisken blir skrämd, störd och stressad, vilket gör chanserna mindre att få en stor gädda att hugga.
På våren gör gäddorna sig redo för att leka (para sig). De väger som mest innan leken, men de äter oftast inte så mycket, vilket gör att de i regel är svårare att lura till hugg jämfört med hösten.
Dagarna är längre på våren, det är ljust ungefär tio timmar eller mer, vilket är både till för- och nackdel. Det ger mer antal timmar att fiska på, men oftast orkar man inte fiska effektivt i tio-tolv timmar i sträck, flera dagar i rad. ”Tolkar” man sitt vatten fel, fiskar man ”fel” tidpunkter och då blir man kanske utan fisk. Fördelen är att man kan hinna med några timmars fiske efter jobbet eftersom det är ljust fram till 18.00 – 19.00 eller längre.
Fördelen med våren är att man oftast fiskar i stigande vattentemperatur, något som generellt gör fisken mer aktiv.

Ovan nämnda saker är allmänna tips på hur man fiskar gädda, grundat på egna erfarenheter. Sportfiske är ingen exakt vetenskap och inga regler finns utan undantag.
Lycka till med gäddfisket på ditt vatten och kom ihåg att ”Catch and Release” (C&R) alltid gynnar oss som älskar att sportfiska gädda.

Vår, underbara vår!
Fåglarna drar över himlen, sjöarna är fria från is och snön är borta. Det känns som om livet börjar om på nytt.
Vi har fiskat gädda de senaste veckorna och det har nappat ganska bra. Inga stora gäddor, endast 8.3 kilo i topp, samt några fiskar på lite över sju kilo, men många hugg har vi haft, och det är alltid roligt i början av säsongen.
Efter tio dagar på A-ån längtar vi efter att fiska i sjöarna, att leta efter de riktigt stora gäddorna, att köra med stora beten på djupriggarna, att vänta flera timmar på hugg. Att bara sitta tysta i flera timmar utan att det hugger kan vara skönt ibland. Man bara njuter av himlen, vattnet, tystnaden och ensamheten, trots att man inte är själv.
Under vår bilresa till vattnet säger jag och Pepson inte mycket till varandra och inte heller när vi sjösätter i båten, riggar spöna eller varmkör motorn. Spöna sätts ut under tystnad och det går någon timme. Inte många ord byter vi med varandra. Ord känns liksom överflödiga ibland. Det finns en slags glädje i att bara tysta vänta tillsammans och insupa Sveriges vackra natur. Sångsvanar, knölsvanar, kanadagäss, måsar, knipor och gräsänder drar över vattnet. Vi är själva, men vi är inte ensamma. Det är vår och det är underbart…
Vi trollar åt nordost och tiden går. Vi ser en hel del betesfisk på ekolodet (något som på hösten är mycket hett) och jag utbrister:
”Betesfisk är inte värt ett skit på våren…”
Vi äter en välsmakande frukost med svart the och hembakat rågbröd med köttbullar och ost. Tiden går och vi njuter av livet.
Dagdrömmarna får ge vika en stund. Vi har trollat någon timme eller kanske två utan hugg och det är dags att ta hem betena och kontrollera dem. Jag ger ordern om att ta hem spöna och Pepson börjar ta hem ett styrbordsspö. Han har nästan vevat hem det när det hugger våldsamt på ett babordsspö. Spöet niger och rullen börjar knarra.
”Jävlar vilket brutalt hugg!” tjoar jag.
Min unge vapendragare tar hem övriga spön och startar därefter den digitala videokameran. 190 fot lina är ute och fisken går tungt och djupt. Jag ökar rullens broms och sätter in hård press. Det är en stark fisk, men jag vinner lina hela tiden. Räkneverket på rullen räknar nedåt mot noll och när ungefär sjuttio fot lina är kvar ute så går linan mycket brant ned i vattnet. Vi är ute på djupt vatten och fisken håller botten hårt. Jag börjar spekulera om det kanske är en gös som huggit, det hände ju i somras.
Några hårda slag går genom spöet och det blir stopp i några sekunder. Fisken drar kampen till ett dödläge där ingen lina byter ägare. Jag mumlar något ohörbart och drar på mera broms på rullen och sen sätter jag in våldsam press. Nu får det bära eller brista, fisken ska bara upp från botten. 8.6 fotaren niger ända ner till handtaget. Jag får hem fem fot lina, pumpar och får hem fem fot till. Efter någon minut bryts ytan av en stor gäddkäft. Vi ser direkt att den sitter väldigt ytligt. Endast en skänkel av bakersta trekroken förbinder mig med fisken och jag blir nervös. Den är stor, det ser vi, men hur stor? Pepson ställer ifrån sig videokameran och ska håva. Gäddan blir galen och ruskar på skallen så vattnet stänker och det enda jag kan tänka är:
”Nu släpper den, nu släpper den, det här går åt helvete…”
Jag parerar med spöet och ser till att ha en jämn press hela tiden.
Håvningen blir märklig. Gäddan vill inte håvas och linan lyckas på något sätt fastna i Pepsons flytoverall och vi får problem.
”Linan sitter fast i din overall! Frigör den!” vrålar jag.
Jag är halvtokig och gäddan är helgalen, men min 18-årige fiskekamrat är iskall. Utan att säga ett ord frigör han linan, rättar till kepsen och gör håven klar.
Vi använder bara krok av högsta kvalitet, i detta fall en helt ny Owner ST-36:a, och kanske är det tack vare detta som gäddan hamnar i håven.
På något märkligt sätt lyckas Pepson med stor skicklighet, och en del tur, håva fisken.
Själv fattar jag inte hur det gick till, men gäddan ligger där i håven, tjock om magen, trött och ilsken med gula ögon som blänger på oss. Vi skrattar och väger henne (som vanligt i en blöt IKEA-kasse) på två kontrollvägda vågar till 11.1 kg och mäter henne till 111 centimeter. Hon är riktigt tjock om magen, det ser ut som hon svalt en amerikansk fotboll.
Vi tar några bilder på henne innan jag sätter ner henne i vattnet för att hon ska få kvickna till. Men efter bara fem-tio sekunder slår hon till med stjärten och sedan med ett par ytterligare kraftfulla slag simmar hon ned mot botten igen. Känslan är svår att beskriva med ord. Det är fantastiskt roligt att få träffa en gädda som denna, men det är ännu roligare är att få se en sådan fisk helt oskadad simma tillbaka.
Detta var undertecknads femte gädda på 10 kilo eller mer och Teamets tionde tioplussare. Inte illa på två verksamma år…
Ja, detta är sportfiske, detta är Einherjar, detta är Catch and Release. Detta är livet…
Kaparn