Rapport ID: 259
Datum: 2007-07-25
Fiskare: Kaparn och Pepson
Plats: Långsvan
Fiskesätt: Trolling
Väder: växlande molnighet, varierande växlande vind
Lufttemperatur: +17 - +21
Vattentemperatur: 21.1
Fångst:

Kaparn: 5 st gäddor. Tre största: 10.0 kg (111 cm), 9.0 kg, 6.0 kg

Pepson: 4 st gäddor. Största vägde 5.3 kg.

Kommentarer:
Kaparn kommenterar…
Det är dagen efter det lyckade gäddfisket. Rob har fått förhinder och kan inte fiska. Jag ringer Pepson. Fördelen med ett Team är att man nästan alltid har folk som vill fiska.
Vi åker vid lunch, spända av förväntan. Vi åker till det område som gav bra med fisk under gårdagen innan vi sätter ut spöna. Det går ett par timmar utan att något händer. Tvivlen börjar infinna sig.
”Var gårdagen bara en slump? Ren tur? En lyckträff?” tänker jag för mig själv.
Pepson är som vanligt tyst och tålmodig. En stund senare hittar vi något som alltid känns hett; betesfisk. Ekolodet berättar att vi har ett mycket stort stim med betesfisk under båten.
”Nu jävlar kommer det att hu…”
Jag hinner inte avsluta meningen innan det hugger på två spön samtidigt. Båten skakar. Vi kastar oss över varsitt spö. Nu blir det roddigt. Pepsons fisk verkar vara något mindre och han drar på hård broms och pumpar hem den snabbt. Han krokar av den i vattnet utan att väga den.
”Under fem kilo” säger min unge vapendragare kort och greppar videokameran. Min fisk är trettio meter ut från båten och går och kör hårt efter botten. Rullen knarrar. Jag drillar med ett 25 lbs djupriggs-spö och en rulle som är fräst ur ett stycke aluminium. Rullen är laddad med flätad lina som klarar nästan 30 kilo. Det är starka och tåliga grejer som är byggda för en enda sak; att tämja stor fisk med. Fisken är stark men med de här grejerna har jag full kontroll. Fisken tar sats från tio meters djup och går upp i ett mäktigt hopp. Men en Owner ST-36BC i storlek 2/0 sitter väl förankrad i mungipan. Trots att jag drillar en av mitt livs största fiskar är jag inte nervös. Jag är förberedd och vet att utrustningen pallar med det här. Jag tar det lugnt och låter fisken hållas. Inom kort är den vid båten och Pepson håvar den skickligt. Vi väger den som vanligt i en blöt IKEA-kasse och kan med hjälp av två kontrollvägda vågar fastställa vikten till 9.0 kg. Snabbt släpper vi den fri igen. Vi är glada. En idé har fungerat och det är mycket tillfredställande.
Jag byter bete på ett spö. Pepson tittar tvivlande på mig när jag plockar fram ett moddat bete som förmodligen är större än något annat bete han tidigare har sett.
”Det… Det är större än ett blylod…” stammar han fram.
”Ja precis. Det är det som är meningen.” svarar jag.
”Går det att få fisk på det där?” undrar Pepson.
”Ska testa nu.” säger jag.
Vi vänder båten och siktar mot platsen där gäddan på 9.0 kg högg. Betesfisken står kvar och det smäller direkt på mitt mega-monster bete. Båten gungar till av det våldsamma påslaget, rullen skorrar och jag greppar spöet. Det är tung-gung. Spöet niger djupt. Några mycket hårda smällar går igenom spöet.
”Undrar vad fan det där var... Kanske fisken slog betet mot något och en krok släppte…” tänker jag för mig själv men tydligen säger jag det högt för Pepson svarar (som vanligt lugn som en järnspis):
”Kanske. Men det är lugnt. Du har den.”
”Hur kan denna 17 årige pojk vara så lugn? Hur har han skaffat sig denna trygghet och självsäkerhet? Och hur kan han vara så säker och samtidigt vara så ödmjuk?” undrar jag för mig själv och inser att Pepson mentalt befinner sig på en plats som jag ständigt söker. Och han är bara 17 år. Häpnadsväckande.
Jag väcks ur mina tankar av att gäddan gör en rusning mot botten. Minst tjugo meter lina tar den innan jag får stopp på den med hjälp av rullens broms. Jag lyckas vända fisken och vinner nu åter lina.
”Kom igen din jävel…” säger jag tyst.
Gäddan svarar och skickar på en till rusning. Det är en sak att drilla en gädda när vattnet är kallt, fisken orkar inte så länge då. Det är en helt annan sak när vattnet är varmare, fisken är argare och starkare. Den orkar betydligt mer. Med tio meter vatten under buken blir fighten mer rättvis för fisken. Den kan använda sina krafter fullt ut jämfört med om det är grunt vatten. Den här gäddan vet tydligen om detta för den ger allt. Men sakta men säkert tröttar den ut sig. Precis som vilken levande varelse som helst så tar krafterna slut förr eller senare. Jag vinner lina igen och snart är den vid båten. Fisken är totalt slut och Pepson håvar den enkelt. Den väger 10.0 kg och är min tredje ”tia”. Min första ”tia” i ”varmt” vatten. Gäddan är 111 cm lång, bara 1 cm kortare än mitt personliga rekord på 12.1 kg. Men sommar-gäddor väger mindre än gäddor fångade på hösten, vintern och våren på grund av bland annat rombildningen. Dessutom förbränner fisken födan mycket fortare när vattnet är varmare. På kontinenten väger man oftast inte gäddorna, man mäter dem bara. När man pratar om personliga rekord på kontinenten är det nästan uteslutande längd som räknas. Man pratar om hur lång gädda man fått, istället för att som i Sverige prata om vikt. I vilket fall som helst är det en vacker gädda. Efter att ha vilat sig i några minuter i vattnet vid båtkanten slår hon till med stjärtfenan och simmar ur mitt grepp. Detta är ett tecken på att fisken återhämtat sig. För säkerhets skull stannar vi på platsen en stund för att vara säkra på att fisken inte flyter upp i ytan och dör. Att en sådan vacker fisk skulle dö skulle vara en tragedi för oss. Men erfarenheten har visat oss hur vi ska hantera fisk. Vi är duktiga på C&R eftersom vi praktiserat det i många år och det är sällan vi misslyckas. Vi fiskar vidare runt stimmet med betesfisk och vi får fler gäddor. När det börjar skymma tar vi upp och åker mot rampen. Team Einherjar har tagit ännu en ”tia” (mitt i sommaren dessutom) och det känns härligt.
100% C&% idag med…
Kaparn