Rapport ID: 245
Datum: 2007-07-11
Fiskare: Kaparn och Rob
Plats: Pölen
Fiskesätt: Mete
Väder: växlande molnighet, vindstilla, dimma på natten
Lufttemperatur: +8 - +20
Vattentemperatur: ?
Fångst:

Kaparn:
1 st sutare vikt 1050 gram (43 cm) Nytt personbästa!
Sarv och mört av mindre storlek

Rob:
1 st sutare vikt 1180 gram (44 cm) Nytt personbästa och nytt Teamrekord!
1 st sarv vikt 390 gram. Nytt personbästa och nytt Teamrekord!
Mört, sarv och abborre av mindre storlek

Kommentarer:
Kaparn kommenterar…
I slutet av maj säger Rob:
”I sommar ska jag meta sutare…”
”Jaha. Hur gör man det?” frågar jag.
”Vet inte riktigt men jag ska ta reda på det” svarar Rob.
”Mäsk?” frågar jag med avsmak.
”Mmm. Jag tror det” säger Rob tankfullt.
Jag får en rynka i pannan och vi släpper samtalet. Det går en månad innan min svåger på nytt nämner ämnet och nu har han gått från ord till handling. Han har varit och köpt ”met-grejer” berättar han. Speciella krokar, speciella sänken och speciella flöten.
”Och två sorters majs. Ett med räk-smak och ett med ost-smak.”
”Mäsk?” frågar jag.
”Ja. Speciellt sutar-mäsk. Sutar-kung heter det” svarar Rob.
”Fy fan vad äckligt” svarar jag föga entusiastiskt.
Men likt förbannat har han väckt mitt intresse. Jag tänker på sutare och kommer fram till att jag inte vet mycket om arten. Jag såg några sutare när jag var barn. Jag minns att farsans kompis fick en när han metade abborre. Han var onykter och slog ihjäl den med knytnäven. Jag tror han rökte den och åt upp den. En gång fick jag och farsan en sutare i en mjärde. Den släppte vi fri minns jag. Farsan kallade sutaren ”doktorsfisk” och påstod att dess slem hade en läkande effekt som andra fiskar drog nytta av. Han verkade hysa ett slags märklig, nästan mystisk, respekt för den. Men det här är länge sen. Säkert 15-20 år sedan. Och dessa två sutare är de enda som jag minns att jag har sett.
”Hur fiskar man efter en art som man knappt sett?” undrar jag för mig själv. Jag och Rob gör (på hans initiativ) ett första försök den 29/6 utan framgång trots att vi testar två olika vatten. Jag får under detta första försök lära mig att blya ett flöte för mete med ”överblyat flöte”. Flötet ska alltså inte dyka när det hugger, det ska stiga. Kvällen går utan napp och vi är överens om att man måste mäska för att nå framgång. Någon vecka efter vårat misslyckade försök ringer Rob mig:
”Jag har varit ute och mäskat några gånger nu på ett ställe. Ska vi testa imorgon?”
”Ja, jo ett försök till är det väl värt” svarar jag och försöker dölja mina tvivel.
Vi vet inte ens om det finns sutare i det aktuella vattnet men Rob tror det och vi bestämmer att vi ska åka 20.00. Skymning och gryning är bra när man fiskar sutare lär vi oss.
Jag och Pepson fiskar gös på dagen. Vi bryter fisket vid 18.00 och åker hem. Jag äter en pizza och Rob hämtar mig som vi bestämt. Det luktar fan i bilen, något som jag påtalar för min svåger.
”Sutar-kung” säger Rob och flinar.
Jag drar ner bilens sidoruta för att få frisk luft och biter ihop.
Vi skumpar fram på dåliga vägar ett tag innan Rob parkerar bilen. Något vatten ser jag inte ens. Efter en promenad genom något som liknar djungel börjar vi närma oss vatten. Jag upptäcker det genom att trampa fel och plurrar med ena benet. Jag är blöt och lerig upp på knäet, det luktar ruttna växter och jag svettas floder. En hästfluga biter mig i tinningen och jag svär som en sjörövare. Rob kliver på som en älg genom tistlar, träd och buskar. Jag har kass kondition och hamnar på efterkälken. Flåsande kommer jag till slut ikapp min svåger som rotar med något i buskarna. Fram kommer en mycket liten båt och Robs flin är nu ännu bredare. Vi sjösätter badkaret och efter en stund guppar två flöten en bit ut från den. Rob gräver i något som varit en kak-burk (men som han nu har mäsk i) och kramar till bollar av mäsket och kastar ut dem. Det hugger nästan direkt för oss båda. Fisk finns det tydligen. Efter en stund lyckas Rob kroka en mört och kort därefter en sarv. Det dröjer inte länge innan jag lyckats med samma sak. Vi skrattar. Det nappar ju i alla fall. Timmarna går och det börjar skymma. Sarvarna och mörtarna lugnar sig, det blir glesare mellan nappen.
”Det kanske inte ens finns sutare här…” säger jag och utrycker mina dubier.
”Kanske inte. Men man måste ju testa” svarar Rob.
Klockan är halv tolv på natten, det är mörkt och svårt att se flötena. Vi pratar om att avbryta fisket när mitt flöte plötsligt reser sig och börjar vandra i sidled. Jag gör ett mothugg och till min stora förvåning svarar det tungt.
”Sutare!” tjoar jag förvånat.
Samtidigt reser sig Robs flöte och han krokar en fisk. Nu blir det roddigt.
”Fan den är stark!” utbrister jag.
”Vi har gått ihop, det är jag som har den!” tjoar Rob.
”Nej fan det är jag som har den!” tjoar jag.
Robs fisk kommer upp i ytan och plaskar. Det är en fin sarv.
Min fisk går tungt efter botten och stökar. Jag pressar hårt och lyckas samtidigt rota fram håven. Fisken är förvånansvärt stark för sin storlek och försöker hela tiden gå in bland näckrosorna. Jag lyckas styra ut den och snart kommer den upp i ytan.
”Brax!? Nej fan det är en sutare!” nästan skriker jag när jag får se den. Rob lyckas håva den och vi skrattar som tokiga.
Mitt livs första sutare vägs till 1050 gram på en kontrollvägd Super-Samson våg innan den släpps fri igen.
Vi fiskar natten igenom. Det är mörkt, kallt och dimmigt. När klockan är 02.30 reser sig plötsligt Robs flöte. Han krokar snabbt och hans spö niger djupt.
”Sutare!” tjoar Rob.
Även denna fisk kämpar hårt men efter någon minut kan jag håva den. Vi skrattar ännu en gång som tokiga. Fisken vägs till 1180 gram innan den får friheten åter. Vi har lyckats med vad vi ville uppnå och vi är glada. Jag berömmer Rob för det arbete som han lagt ner på det här och tackar honom. Vi är överens om att det är bra att ha ett Team som samarbetar på det här viset. All ära för detta fiske går till Rob som med stort engagemang lagt ner tid och pengar och arbetat fram, ett för mig, helt nytt fiske. Precis som med färna-fisket för övrigt. Bra jobbat Rob.
100% C&R idag med…
Kaparn