Rapport ID: 218
Datum: 2007-05-20
Fiskare: Kaparn och Rob
Plats: Hedströmmen
Fiskesätt: Mete
Väder: soligt, hård vind
Lufttemperatur: +17
Vattentemperatur: ?
Fångst:

Kaparn: 1 st färna. Vikt: 2.03 kg

Rob: 1 st färna. Vikt: 1.32 kg

Kommentarer:
Kaparn kommenterar…
Det är söndag. Jag ligger i sängen med en bok, trött och sliten efter att ha jobbat runt 60 timmar i veckan i två månader. Böcker fyller den lilla fritid jag har, fiske orkar jag knappt tänka på. Vinden tjuter utanför fönstret men himlen är blå. Men jag är för trött. För sliten för att ens bry mig. Ett hundratal sidor avverkas i boken. Jag gör ett avbrott i läsandet och ringer Rob för att kolla läget. Min svåger berättar om färna-mete. Om vackra fiskar i strömmande vatten. Starka för sin storlek men svåra att lura.
”Jag ska iväg nu. Är du sugen?” frågar han.
”Ja absolut” svarar jag förvånad över mitt eget svar.
Min förste man gör det enkelt för mig…
”Jag har spön och bete. Kom ut om en kvart.”
Det här är lyx för mig. Oftast (oavsett vem jag fiskar med) är det jag som kör, håller med båt, struktur och är ansvarig. Nu helt plötsligt behöver jag bara ”hänga med”. Det känns ungefär som när man hängde med farsan och fiskade när man var liten. Spännande och avkopplande.
Jag vet ganska lite om mete. Färna-mete vet jag nästan ingenting om. När jag tänker på mete så ser jag för mitt inre öga folk stå och blanda till en mäsk bestående av majs, fluglarver (maggots) och annat. Kladdigt, skabbigt och illaluktande. Timmar som blir till dagar och nätter i en stol från stranden av en liten pöl där det simmar braxnar, karpar eller sutare. Det tilltalar mig inte. Men jag tar chansen denna gång, bara för att se hur det är…
Rob hämtar upp mig efter den kvart vi kom överrens om. Jag har endast med mig en ryggsäck och när jag öppnar bakluckan på bilen för att lägga in den så ser jag inga hinkar med mäsk. Inga stolar eller tält heller. Det luktar förvisso ganska illa i bilens bagageutrymme. Rob förklarar att det beror på en slemmig IKEA-kasse.
Vi åker mot de platser som Rob fått färna på förut. Rob kastar i bröd i vattnet. Det ser skit-dumt ut.
”Matar han änder?” tänker jag för mig själv.
Rob tittar koncentrerat på brödbitarna som flyter på vattnet. Jag tänker på äcklig mäsk och vidriga fluglarver när första färnan stiger och i ett mäktigt vak tar brödbiten. Det första vaket följs av flera. Rob flinar. Vi riggar varsitt spö och kastar ut. Inom kort gör min svåger ett mothugg. En vacker färna på 1.3 kilo får syna håvgarnet innan den släpps fri igen. Det nappar bra men det är svårt att kroka dem och efter en stund flyttar vi oss.
Jag är andfådd och svettig när vi kommer fram. Det är svårt att kasta med de här spöna. Elva fot långa med quivertip. Mitt kast hamnar fel och jag svär svårt. Som tur är har jag Rob bredvid mig som hjälper mig.
”Veva in 5 meter…” säger han.
Jag gör som han säger och sätter mig därefter ned. Vattnet porlar, fåglarna sjunger och vi sitter i lä för vinden. Det är mycket avkopplande. Plötsligt drar det till i mitt spö och quivertipen niger djupt. Jag skickar på ett mothugg och det svarar tungt i andra änden.
Förvånad över kraften hos fisken som huggit drillar jag fokuserat. Den stångar på nere vid botten, rusar kors och tvärs över ån och är uppe i ytan och plaskar. Fisken gör verkligen allt. Jag skrattar och hänger mig totalt åt ren fiskeglädje. Efter några minuter börjar fisken tröttna och Rob lyckas håva den. Det är mitt livs första färna. När vågen stannar på 2.03 kg och jag förstår att jag har tagit en färna som väger 5 hekto mer än Robs personbästa, så skrattar jag ännu mer och utbrister:
”Smakstart på metar karriären!”
Jag tackar Rob för detta, det är ju trots allt hans förtjänst, och lovar honom att jag ska lägga fler fiskepass riktat mot färna. För detta fiske passar mig mycket bra. Det fyller ett tomrum, finner sin plats. Det känns underbart.
100% C&R idag med…
Kaparn