Rapport ID: 124
Datum: 2006-09-28
Fiskare: Kaparn, Adde och Robin
Plats: Lillsvan
Fiskesätt: Spinn och jerk
Väder: mulet, sydlig vind
Lufttemperatur: +16
Vattentemperatur: 15.6
Fångst:
Kaparn: -

Adde: -

Robin:
1 st gös. Vikt: 3.4 kg (Nytt PB)
1 st gädda

Kommentarer:
Kaparn kommenterar…
I vanlig ordning kommer vi ut sent eftersom jobb och skola tar så mycket tid. Vi ska dessutom traila upp Robins båt efter avslutat fiske då motorn på den behöver servas.
”Vi hinner bara fiska tre timmar” säger jag när vi sjösätter.
Under en himmel som ser bra ut för gäddfiske drar vi över vattnet. Jag har med en ny rulle till mitt jerkbait-spö som jag ska prova idag. Redan första ankringen greppar jag förväntansfullt spöet med den nya multirullen. Jag gör ett försiktigt kast och i början av kastet känns allt bra. Men mitt i kastet händer något märkligt. Jag drabbas av en ”professional overrun”. Detta händer mig ytterst sällan när jag kastar med min andra multirulle (kanske ett par gånger om året) och jag svär svårt när det tar tvärstopp. Trots att jag kastat försiktigt går linan av och ett helt nytt jerkbait far åt fanders. Jag lyckas trassla ut skatboet, knyter på en ny tafs och sätter på ett nytt bete. Jag väljer ett flytande denna gång i händelse av att samma sak skulle hända igen. Mycket koncentrerad och med stor försiktighet gör jag ett nytt kast. Betet seglar iväg fint ett tiotal meter, jag har full kontroll med tummen på spolen men likt förbannat slår det tvärnit i rullen. Betet klarar sig men jag måste plocka isär rullen för att reda ut trasslet. Måttligt nöjd med rullen och duktigt förbannad säger jag:
”Nu kastar jag snart fanskapet i sjön!”
Jag menar allvar. Saker som inte fungerat har åkt i sjön förut. Jag och Robin diskuterar vad som kan vara felet. Han känner på rullen och tittar ingående på den. Jag skyller på linan. Robin säger:
”Den här inte gjord för att kasta tunga beten med…”
Jag håller inte med och säger:
”Den här rullen är gjord av aluminium. Den är bra mycket robustare än era jävla plastrullar. Det beror inte på det.”
Robin tittar på rullen igen och ser fundersam ut. Han drar åt den mekaniska kastbromsen fullt och jag protesterar.
”Nu kommer man att kasta kortare.”
Robin förklarar en tämligen invecklad teori och ber mig att nu prova att kasta med kastbromsen fullt åtdragen.
Jag gör ett mycket försiktigt kast och blir oerhört förvånad när jag inte drabbas av ett nytt skatbo. Robin nickar gillande och ber om att få prova några kast.
”Gärna för mig. Jag skiter i om du kastar den i sjön.” förklarar jag surt och räcker honom spöet.
Robin må vara tankspridd men verkar i alla fall ha mer tålamod med utrustning än jag. Han gör ett försiktigt kast och allt går väl. Robin vevar in det. Han skruvar på kastbromsen igen och laddar på ordentligt. Jag blundar och väntar på det signifikativa ljudet som uppstår när linan reser sig precis innan det slår stopp. Men det händer inte. Robin flinar, vevar in och ger mig grejerna tillbaka. Jag muttrar och gör några kast. Det blir inga fler backslag och jag tackar Robin för hjälpen.
Vi fiskar vidare och Robin får en gädda. I övrigt hugger det dåligt. Tiden rinner iväg.
Näst sista ankringen drar Robin plötsligt på ett våldsamt mothugg. Hans spö niger. Jag står i aktern, Adde står midskepps och Rob står i fören.
”Är den stor?” frågar jag.
”Nej…” svarar min svåger frånvarande.
Jag och Adde står och tittar och Robin drillar. Fisken kämpar inte mycket men den kommer in djupt. Jag ser inget eftersom Adde står i vägen men jag hör att fisken bryter ytan och Robin utbrister:
”Håva för fan det är en stor jävla gös!”
Adde står som förstenad och jag handlar snabbt. Snabbt plockar jag upp håven men Adde står fortfarande som i koma.
”Flytta på dig för i helvete!” gormar jag samtidigt som jag tar ett stadigt tag i kragen på honom och drar till i syfte att flytta på honom. Jag tar tydligen i lite för hårt för min unge vapendragare flyger som en vante för vinden akterut. Det skramlar till ordentligt bakom mig när han landar över spöna där bak. Utan att reflektera över hur många spön som Adde knäckte när han ramlade huvudstupa över dem (i syfte att hålla sig kvar i båten) så fokuserar jag på gösen. Den är lång men jag kan håva den enkelt.
”Ja!” tjoar vi i kör när den glider in i håven.
”Säg att den väger över 2.8 kilo!” hojtar Robin.
Vi väger fisken (som vanligt i en blöt IKEA-kasse och på två kontrollvägda vågar) till 3.4 kg. Det är en putsning av Robins personbästa på gös med sex hekto och vi är glada. Efter några snabba fotografier återutsätter Robin den. Jag hinner inte ens mäta den. Det är en bra inställning. Ju längre tid fisken tillbringar i luften ju större är risken för att den skadas eller dödas. Nöjda ser vi hur den simmar ner i djupet igen.
Vi fiskar en stund till innan vi avslutar dagen till förmån för praktiska detaljer.
100% C&R idag med…
Kaparn