Artikel ID: 30
Datum skapad: 2006-05-23
Datum senast ändrad: 2016-08-09
Rubrik: Fiske med journalist
Författare: Kaparn

Under gårdagens fisketur på Skedvisjön ringde min mobiltelefon. Det var en journalist från Bärgslagsbladet som ville skriva en artikel om sportfiske. Jag vet inte hur han fått tag på mitt mobilnummer, jag frågade inte ens.
Efter ett samtal på ungefär tio minuter, som försvårades av min bristfälliga mottagning, stod det klart att han ville följa med oss ut i båten. Dagen blev den 23 maj 2006 och tiden 15.00.
Under samtalet förklarade reportern att hans kunskaper om fiske inte är så omfattande. Efter samtalet började jag genast fundera på hur och på vilken nivå som jag skulle presentera den stora konstform som är sportfiske. Frågorna i mitt huvud radade upp sig. Vilket vatten vore lämpligt? Vilket eller vilka fiskesätt passar att visa? Vad vill han veta? Vad vill han fotografera? Jag bestämde mig för att förlägga dagen till Svansjöarna och försöka hinna med både gäddfiske och gösfiske på ungefär tre timmar.
Regnet vräker ner under hela förmiddagen och jag misströstar.
”Hur ska han kunna anteckna och fotografera i spöregn…?” tänker jag.
Vi träffas vid garaget och vår gäst är punktlig. Regnet har upphört. Efter ett kort samtal är vi på väg. Han åker i egen bil bakom oss. Undertecknad och Adde kan finslipa detaljerna under färden. Vi måste få minst en fisk, en reportagefisk. Skit samma hur stor den är. Bara vi får en fisk. Det är vi överrens om. Men vi vet båda hur otroligt svårt det är att få fisk när man måste få det.
Väl framme går förberedelserna inför sjösättning efter sedvanliga rutiner. Snabbt och smidigt. Adde vet vad han ska göra och inom några minuter kan jag backa ner trailern på rampen.
”Det där hade du gjort förr” säger journalisten med ett leende.
”Ja det var inte första gången” svarar jag med ett leende samtidigt som jag kastar åt honom en flytoverall.
”Ta på dig den där. Det kan bli mer regn.” säger jag.
Vi sjösätter båten, byter om till flytoveraller, varmkör motorn och riggar spöna. Jag svarar på frågor och berättar om fiske medan vi sakta åker genom kanalen till Lillsvan.
”Vi börjar med gäddfiske. Vassrunkning brukar vi kalla det här för” säger jag och flinar. Vår gäst skrattar, antecknar och tar fram en imponerande systemkamera med flera olika objektiv. Jag är inte van att bli fotograferad så här mycket men försöker se så normal ut som möjligt när han fotograferar mig. Vi kommer ut på sjön och jag ger fyrtaktaren gas. Den morrar så där härligt och båten skjuter fart. Vi drar över vattnet och destinationen är förutbestämd. En vasskant som levererat flera gäddor sista tiden.
Ankaret åker i och vi börjar kasta. Systemkameran klickar hela tiden när han fotograferar. Jag försöker bortse från det och istället att koncentrera mig på fisket samtidigt som jag berättar om sportfiske.
Efter tiotalet kast har jag inte känt något. Inte Adde heller. Vi tittar på varandra väl medvetna om varandras tankar.
Jag drar på ett långt kast och träffar där jag vill. Får en stöt, drar till och det svarar.
”Nu har jag en j-vel.” utbrister jag.
Fisken går upp i ytan och stökar. Systemkameran smattrar och jag drillar. Det här är en viktig fisk. En reportagefisk. Den måste upp. Till min lättnad ser jag att den sitter bra krokad. Den blir bråkig inne vid båten och jag låter den hållas. Snart är den trött och jag kan handlanda den. Den är inte så stor. Lite över tre kilo väger den. En bra reportagefisk. Den blir fotograferad och därefter återutsätts den som vanligt.
Journalisten har fått en del bilder. Bland annat på fisk. Två timmar återstår.
”Vi drar till Långsvan och testar lite gösfiske” säger jag.
Det är några kilometer att åka och bitvis måste jag köra sakta för att inte riskera att köra på sten. Väl ute på Långsvan kan jag dra på och efter några minuter i 25 knop är vi framme på första grundet. Vi kör med jiggar som vi vet brukar funka men inget händer. Vi flyttar oss till ett annat grund men känner inget där heller. Jag byter till en annan färg och säger:
”Ibland har färgen stor betydelse” samtidigt som jag kastar ut jiggen.
Det tar bara några sekunder innan det sitter en gös på. Den är väldigt liten men det är i alla fall en gös. Adde byter till samma färg och inom några minuter står han med spöböj. Även denna gös är liten men den är i alla fall större än min. Den väger 1.5 kilo och när Adde återutsätter den så frågar journalisten mig:
”Varför släpper ni tillbaka alla fiskar?”
”Utan fiskarna skulle det inte finnas någon mening för mig att finnas” svarar jag.
Jag berättar om Catch and Release och han antecknar.
En regnskur drar över sjön. Det slutar att hugga. Jag sätter mig ned och fortsätter att berätta om sportfiske. Försöker förklara vad det är som gör att jag tillbringar 130 -150 dagar om året ute på vattnet. Jag upptäcker att det är svårt att verbalisera det. Funderar en stund på om jag ens vet och säger:
”Det handlar om frihet. För mig är det en livsstil. Det är ett sätt att leva och ett sätt att vara. Hade jag inte haft fisket hade jag antagligen varit död eller suttit i fängelse. Fisket har räddat mitt liv. Därför vill jag dela med mig av det till andra” säger jag och tittar på Adde.
Samtalet går vidare och jag försöker att inte sväva iväg för mycket, att hålla det på rätt nivå. Det är svårt. Jag vet inte vart jag ska börja berätta och inte vart jag ska sluta. Tiden rinner iväg. Vår gäst vill vara hemma till 19.00. Jag tittar på klockan och ser att den är snart 18.30. Adde drar upp ankaret och fyrtaktaren sjunger när jag drar på gas. Reportern sitter i fören och pratar med min unge vapendragare. De ser ut att trivas båda två och det gör mig lycklig.
Vi släpper av vår gäst vid rampen och han tackar för en trevlig eftermiddag innan han sätter sig i bilen och åker hem
Jag och Adde åker ut på Lillsvan för att vassrunka en stund till. Det hugger men det är svårt att kroka dem. Jag funderar på fisket. Varför? Hittar inga svar, hittar alla svar. Sätter mig ned och låter tiden gå. Det börjar regna igen och vi drar hemåt nöjda med dagen.
100% C&R idag med…
Kaparn