Rapport ID: 522
Datum: 2009-05-02
Fiskare: Kaparn
Plats: Sjö
Fiskesätt: Jiggning
Väder: soligt, måttlig vind omkring väst
Lufttemperatur: +18
Vattentemperatur: ?
Fångst:

1 st gös vikt 5.0 kg (81 cm)
4 st abborrar 550 gram och 500 gram i topp
3 st små gäddor

Kommentarer:
Kaparn kommenterar…
Efter att jag och Teamet under tre år fokuserat väldigt mycket på fiske efter gädda, med känt resultat, (Teamet har på ungefär tre år tagit 12 st gäddor över tio kilo men få stora gösar), kände vi att det var dags att satsa mer på gös och abborre de närmaste åren. Vi pratade om det på årsmötet och strategin lades upp.
Jag fiskade väldigt mycket gös åren 2001 – 2006 och fick se flera gösar kring fem kilo och en över sex kilo. De metoder jag främst praktiserat är trolling och jiggning. Trollingen är den metod som gett flest stora gösar. Men att jigga gös är, i mitt tycke, roligare än att trolla gös.
Jiggfisket efter gös är ett riktigt finlir med lätta och snabba spön och fisket kräver stor koncentration från fiskaren. Snabba reflexer, tunn flätlina, vassa krokar och hårda mothugg är viktiga.

Det har varit en härlig vår detta år med många varma dagar med mycket sol och bra vind. Jag har fiskat en hel del, mest abborre, gös och färna. Gäddfisket har jag nästan helt struntat i. Jag har sex gäddor över tio kilo och det känns som att det räcker. Nu vill jag ha en fin abborre och/eller gös igen. Jag och Kalle pratade gösfiske för ett par dagar sen. Jag sade bland annat:
”Om jag bestämmer mig för att ta en femkilos gös i år, så då gör jag det.”
Lite kaxigt kanske, men jag tror på mig själv, mitt Team, de vatten jag fiskar i och de beten jag fiskar med.

Andra maj 2009 och jag vaknar vid 10.00. Jag har sovit bedrövligt illa de senaste veckorna, 2-3 timmar per natt. Denna natt har jag sovit ovanligt bra, ungefär 6 timmar. Solen skiner från en klarblå himmel och vinden kommer från sydväst. Jag vill fiska men alla i Teamet har annat för sig och jag funderar en stund på om jag ska ta en fiskefri dag. Jag har ju fiskat många dagar senaste tiden och kroppen vill vila. Efter en halvtimmes funderande så börjar jag att packa väskan. Det blir lätt packning och bara ett spö. Jag stannar på en bensinstation och köper en baguette med ost och skinka. Den kostar nästan 40 kronor. Jag tycker det är dyrt men jag måste äta, har inte ätit på ett tag.

Väl framme vid vattnet blir jag attackerad av arga myror. De kryper omkring och biter i allt de kommer i närheten av. Jag skrattar åt dem och lastar båten med grejer, inom kort är jag på vattnet. Några myror har lyckats följa med ut i båten och de verkar både förvirrade och aggressiva. Jag hoppas att de kan simma eftersom jag slänger i dem i sjön en efter en. Jag vill inte döda dem eftersom jag anser att även de har rätt att leva. Men de får inte vara i min båt och störa mig. Fripassagerare är de och sådana får simma hem eller bli fiskmat, mig kvittar det.

Jag ankrar i närheten av en stor stenkista. Ett grund med många stora stenar som det ofta står fisk omkring. Jag kastar en kvart utan att känna något annat förutom sten och jag blir av med ett flertal jiggar innan jag flyttar mig.
Nästa grund är lika elakt, det är fullt med stora vassa stenar som skär av linan. Som grädde på moset så är det fullt med gäddor på grundet. Jag får upp tre små ilskna gäddsnipor och blir av med lika många jiggar men jag får också upp fyra fina abborrar och dessa gör att det ändå känns som om det är värt det.
Vinden vrider mot väst och ökar i styrka, det känns hett och jag knyter på en ny jigg. Jag står upp och kastar, fokuserad på minsta känning. Jag har fiskat in halva kastet när jag får kontakt. Hugget är svårt att beskriva. Det är subtilt, en blandning mellan ett knäpp-hugg och en stöt, mycket försiktigt. Jag reagerar reflexmässigt och gör ett hårt mothugg och nitar fast fisken. Det svarar ordentligt och nio-fotaren niger djupt. Jag mumlar högt för mig själv:
”Äntligen en bättre fisk… Hoppas det inte är en gädda…”
Fisken är lugn och tung, den följer botten hela vägen in till båten. Det gungar i spöet, inte hetsigt som en gädda, inga rusningar som gäddorna brukar göra. Inom kort är den bara några meter ut från båten och jag sätter in hård press. Fisken tar i lite mer och fortsätter att hålla botten och det fortsätter att gunga i grejerna. Jag tar det lugnt och låter fisken hålla på så en stund eftersom jag aldrig fiskar med trekrok när jag jiggar gös eftersom trekroken ofta skadar fisken en hel del. En tunn enkelkrok är således allt som förbinder mig med fisken och även om den är av högsta kvalitet så tål den inte några stora krafter. Detta är som sagt ett finlir. Det går någon minut till. Fisken simmar lugnt nere vid botten alldeles nedanför båten. Den går mot ankarlinan, jag parerar och försöker styra den åt andra hållet. Det lyckas och fisken simmar sakta runt aktern på båten och mot babordssidan, hela tiden djupt nere och jag säger högt:
”Det måste vara en gös. Den beter sig som en gös, inte som en gädda…”
Fisken är nu på babords sida av båten. Där finns ingen ankarlina eller något annat som kan ställa till problem. Jag sätter in mer press men fisken vill inte släppa botten och jag måste vänta och låta spöet och rullen göra sitt jobb. Rullen får ge ifrån sig några meter lina när fisken lugnt simmar iväg från båten. Men det är ingen rusning, inte som gäddorna gör. Det går någon minut till och jag provar att pressa fisken hårdare. Jag vinner lina och inom kort glimmar det som av guld under vattnet. En stor, lång och vacker gös bryter ytan, den tittar på mig och sätter in sina sista krafter. Jag ser inte jiggen så den verkar sitta bra. Jag släpper lite på rullens broms och låter fisken gå ner igen, den måste vara riktigt trött och dessutom lugn om jag ska klara av att landa den ensam. Väl nere vid botten lugnar sig fisken igen och bara går tungt och stökar. Jag väntar någon minut sen börjar jag pressa så mycket som grejerna klarar. Fisken kommer upp till ytan igen och visar bredsidan. Den är trött nu och jag kan håva den utan allt för stora svårigheter.
Käften på en gös är en imponerande syn. Den har inte så många tänder men de tänder den har är stora och vassa. Kroken sitter perfekt i gommen på gösen, inte en droppe blod syns till, jag behöver bara peta kroken lite bakåt så släpper den och det känns mycket bra, jag vill absolut inte skada en sådan vacker fisk.
Nu ska fisken dokumenteras och det blir minst sagt bökigt. Två kontrollvägda Super Samson vågar visar båda 5.0 kg. Jag har ett litet stativ som passar både den digitala stillbildskameran och den digitala videokameran. Med en hand och vissa problem monterar jag stillbildskameran på stativet och sätter igång självutlösaren på den under tiden som jag håller fisken i vattnet. Fyra snabba bilder tar jag med självutlösaren innan jag syresätter fisken igen. Med hjälp av tänderna byter jag till videokameran på stativet. Jag filmar ungefär en minut på fisken innan jag sätter ner den i vattnet igen. Jag vet att jag inte fått några bra bilder eller filmsekvenser på den men det struntar jag i. Det viktigaste är att den överlever utan att bli skadad. Fisken ser pigg ut och efter att ha vilat sig i någon minut så slår den till med stjärten på ett kraftfullt och resolut sätt och simmar ned i djupet igen och försvinner. Det känns oerhört bra, jag skulle bli ytterst ledsen om en sådan här vacker fisk dog. Jag tittar på mina byxor och ser vita droppar.
”Mjölke… En hanne…” säger jag högt för mig själv.
Det är mycket viktigt att släppa tillbaka sådana här stora gösar. De är oerhört betydelsefulla för sjöns reproduktion av gös. Dessutom är en stor gös en fantastisk varelse som varken du, jag eller någon annan människa har rätt att döda. Slår man ihjäl stora gösar så förstör man för sig själv (och andra) i ett längre perspektiv. Gör inte det. Förstör inte för kommande generationer (ni äldre har redan förstört tillräckligt med ert köttfiske), döda inte stora gösar, låt den yngre och intelligentare generationen berätta för er hur våra vackra sjöar ska förvaltas. Sluta köttfiska, sluta fiska med oetiska metoder som nät, ståndkrok och ryssjor och sluta med det ni kallar för ”husbehovsfiske”. Ingen i Sverige behöver idag fiska för sin eller sin familjs överlevnad. Lär er vad ”Catch and Release” och ”No kill” är och låt fiskarna leva…

Jag sitter en stund och låter lyckan genomsyra mig. Sådana här stunder blir allting så tydligt. Jag förstår varför jag finns, vad jag ska göra, vad mitt uppdrag som människa är och hur jag ska leva. Det är en härlig känsla.
Jag sitter så en bra stund innan jag drar upp ankaret och styr båten mot land och avslutar en härlig dag på sjön.

Av de fyra bilder jag lyckades ta med stativ och självutlösare så blev det här de två bästa. En vacker hanne på 5.0 kg.
100% C&R idag med…
Kaparn, ledare Team Einherjar