Rapport ID: 315
Datum: 2007-11-18
Fiskare: Kaparn och Rob
Plats: Långsvan
Fiskesätt: Trolling
Väder: mulet, mycket svag sydvästlig vind (vindstilla)
Lufttemperatur: +4
Vattentemperatur: 2.8 – 3.2
Fångst:

Kaparn: 1 st gädda vikt 6.2 kg

Rob: 2 st gäddor
Vikter:
12.5 kg (112 cm) NYTT PERSONBÄSTA OCH NYTT TEAMREKORD!
1.5 kg

Kommentarer:
Kaparn kommenterar…
Förra hösten/vintern upplevde vi ett makalöst gäddfiske. Vi fick under några intensiva veckor i december 2006 tre gäddor över 10 kilo. Innan kylan satte stopp för fisket en bit in i januari fick Teamet en fjärde ”tioplussare”. Vi trodde knappt det var sant. Vi kontrollvägde vågarna och de stämde.
Under några veckor i somras fick vi, trots att det egentligen inte ska gå på sommaren, två gäddor till över 10 kilo och dessutom flera ”åttor” och ”nior”. Vi trodde knappt att det var sant då heller. Vi kontrollvägde samma vågar som tidigare mot krönta vikter och ännu en gång så stämde de. Vi fick även en gös på 5.6 kilo som bonusfångst.
Nu är det höst igen och vi har undrat sen förra hösten: ”Har vi bara haft flyt? Har det varit tillfälligheter som gjort att vi fått dessa stora gäddor? Kan vi upprepa förra höstens bravader?”
Hösten/vintern 2006 var speciell. Det var plusgrader stora delar av december och isen lade sig sent. Vi har pratat mycket om det inom Teamet och hösten 2007 har inte imponerat. En hel del fiske, men inga stora gäddor.
”Vattnet måste under fyra grader innan de stora börjar hugga…” har jag sagt vid flera tillfällen. Jag vet inte varför men för min del har gäddfisket alltid varit bäst när vattnet har varit under fyra grader. Vår som höst.
”November är de stora gäddornas tid” skrev en känd fiskeskribent i en av Sveriges största fisketidningar. Jag kan bara hålla med. De flesta (normala?) människor hatar november månad. Det är mörkt, kallt, blåsigt, mulet och regnigt. Folk blir deprimerade och går i ljusterapi. Jag älskar november månad, det är den bästa månaden på hela året.
”Hur i helvete kan du tycka det?!” undrar en del.
”Därför att de flesta båtarna ligger på land, det är tyst och lugnt på vattnen och de stora gäddorna är på hugget” blir mitt ständiga svar.
”Men fryser ni inte?!” undrar andra.
”Man har flytoverall på sig. Men visst är det lite kyligt om framför allt händerna och ansiktet. Men det är ju inget att bry sig om…” svarar jag.
De flesta (normala?) människor ruskar bara på huvudet. De förstår inte. Det gör mig inget. De har förmodligen aldrig sett en ”tioplussare”, aldrig känt adrenalinet pumpa vid åsynen av en riktigt fet höstgädda och förmodligen har de aldrig ens fiskat i november.
”Det är inte så konstigt att de inte förstår…” resonerar jag.
Vi har under denna höst skaffat oss ännu bättre utrustning, bland annat nya rullar med räkneverk. Alla ”slitage-delar”, som krokar, linor och tafsar är bytta. Inget har lämnats åt slumpen. Vi, Team Einherjar, är mer än någonsin redo för en riktigt stor gädda…

Det är tidig morgon, nästan natt fortfarande, när klockan ringer. Jag är redan vaken och att klockan ringer betyder bara att det äntligen är dags. Dags att klä på sig, dags att åka, dags att göra det som jag är född till att göra; att fiska. Rob är som vanligt punktlig och genom mörkret färdas vi mot vattnet. Vi pratar inte så mycket i bilen. Det gör vi aldrig när vi åker genom mörkret. Jag vet inte varför det är så. Rob, som är min svåger och närmaste fiskekamrat, sitter tyst bredvid mig med sitt buskiga skägg som fått växa i ett par månader nu. Han frågade om inte jag också skulle spara ut skägget. "Gäddskägget" kallar han det.
”Som ishockey spelarna gör inför slutspelet? Nej fan jag har provat förut, det kliar i det, jag pallar det inte” har jag svarat.
Folk har gett Rob kommentarer om det, de flesta tycker att det ser för jävligt ut. Ovårdat och konstigt. Konstiga är i så fall de som bryr sig om det och konstiga är de som inte fiskar gädda i november snarare än att Rob har skägg resonerar jag.
”Jag rakar av mig det när jag får en tolvplussare eller att isen lägger sig” har Rob sagt hela hösten.
Till skillnad från många andra så bryr jag mig inte om hur folk ser ut, jag bryr mig bara om hur folk är. Visst… Rob är skäggig och ser ut som Jesus från Nazareth eller som en luffare. Gör det honom till en sämre kamrat eller sämre gäddfiskare? Knappast. I vilket fall som helst så ser skägget ut att värma. Jag funderar på att göra likadant till nästa höst. I en värld präglad av stereotyper känns det bra. För mig betyder det bara att Rob har bestämt sig, han ska ha en ”tolvplussare” även om han kommer att se ut som jultomten. Det är hängivenhet, målmedvetenhet och bestämdhet. Det gillar jag skarpt.
Mörkret får ge vika när gryningen kommer. Riktigt ljust blir det inte en mulen novemberdag. Vi riggar spöna och sjösätter båten. Himlen ligger järn-grå och hotar med regn och det blåser lagom mycket.
”Storgädd-väder...” säger jag och Rob nickar.
Vi sätter ut spöna, 200 fot lina släpper vi ut. Det går en timme utan att något händer. En timme utan hugg är ingenting när man trollar efter stor gädda. På en hel dag är det är bättre att bli helt utan än att få 10 små gäddor. Får man en massa små så gör man något fel. Jag kör betena nära botten och höjer och sänker motorns varvtal med jämna mellanrum för att få betena att gå i varierad fart. I en av dessa fartökningar hugger det tungt. Rob greppar spöet och sätter press. Jag tar hem spön och startar därefter den digitala videokameran.
”Den är bättre. Över fem kilo...” säger Rob eller jag. Jag minns inte.
Fisken följer med snällt men kommer in djupt.
”Hur mycket lina är ute?” frågar jag
”187 fot…” svarar Rob frånvarande.
”Så pass…” mumlar jag.
Rob vevar lugnt och den kraftiga multiplikatorrullen tar hem fot efter fot, meter efter meter med lina. Inom kort ser vi den i ytan.
”Ja den där är inte dum” konstaterar jag.
Ju närmare fisken kommer desto bättre ser vi att den är stor.
”Håvning eller handlandning?” frågar jag.
”Håvning…” svarar min svåger frånvarande.
Fisken närmar sig båten och jag ställer ner videokameran och gör håven redo. Jag lägger ur växeln på motorn och vinden tar tag i båten. Det blir svårt att håva den. Rob har svårt att få in den riktigt nära båten på grund av att båten driver med vinden. Efter några dramatiska sekunder lyckas jag håva den.
”JAAAAA!!!” tjoar vi unisont.
Vi ser att den är över tio kilo. Som vanligt förpassas den till en blöt IKEA-kasse där den vägs på två kontollvägda vågar. Vi fastställer vikten till 12.5 kg och jag gratulerar Rob till det nya teamrekordet. Rob är angelägen om att återutsätta fisken snabbt. Jag hinner bara ta ett fåtal bilder innan han sätter ner gäddan i vattnet igen. Jag tjatar om att vi tagit för få bilder, försöker få Rob att posera med fisken igen men han vägrar. Det tar bara några sekunder innan den med ett kraftfullt slag med stjärtfenan simmar ner i djupet och vi jublar. Nytt teamrekord och nytt personbästa för Rob och nu kan han äntligen raka av sig ”gäddskägget”. Att min svåger skulle få inneha teamrekordet på gädda endast en vecka, det hade vi knappt vågat drömma om…
100% C&R idag med…
Kaparn