Rapport ID: 156
Datum: 2006-11-20
Fiskare: Kaparn och Frank Johansson
Plats: Lillsvan
Fiskesätt: Trolling
Väder: mulet, svag sydlig vind
Lufttemperatur: +3
Vattentemperatur: 3.1
Fångst:

Kaparn: 2 st gäddor. Vikter: 5.1 kg, 2.0 kg
Frank: 3 st gäddor. Vikter: 5.4 kg, 4.7 kg, 3.0 kg

Kommentarer:
Kaparn kommenterar…
Fiske handlar till stor del att kunna förutsäga saker som fiskarna gör eller inte gör. Vart man hittar dem, vad de äter och så vidare. Många seriösa sportfiskare fiskar mycket medvetet. Man letar efter ”mönster”, man letar efter logik. Jag har dokumenterat mitt fiske skriftligt sen 1993, bland annat av dessa anledningar, i syfte att utveckla och förbättra mitt fiske. Det är en mycket god idé och jag rekommenderar det varmt.
Eftersom vi förra hösten hittade ett nytt sätt att fiska gädda på som fungerade mycket bra så var tanken att fortsätta på den vägen även denna höst. Många timmar har investerats på det denna höst men utdelningen har inte varit i närheten av fjolårets. Jag har en oerhört stark tro på denna metod (och de beten som vi använder) och har kategoriskt vägrat att prova något annat.
Jag har trollat mycket förut och behärskar det tämligen väl. Jag har med framgång trollat gädda tidigare höstar. Vi provade det lite kort under gårdagen och kunde omgående notera ett flertal hugg. När det nu var dags för fiske för tredje dagen i rad så blev beslutet (om än motvilligt) att ”backa” ytterligare och gå tillbaka till det som fungerat många tidigare höstar; trolling.
Grundregeln är att ju kallare det är i vattnet desto långsammare ska man fiska. Jag har upplevt att en fart mellan 1.4 – 1.6 knop fungerar bra vid temperaturer under 4 grader. Det kan vara svårt att hitta beten som fiskar bra i så låga farter. Skedar av olika slag klarar oftast mycket låga farter. När det gäller wobbler så är det lite svårare. En del wobbler tappar helt gången i så låga farter och andra går bara i ytan hela tiden. Jag gillar bland annat Bomber 16A och 17A och Westins jätte. De finns i många färger och de brukar fiska bra. Jag använder även många andra beten men ovan nämnda får anses som ett grundtips.
För att få ner farten använder jag ett drivankare av amerikanskt fabrikat som heter ”The drifter” och jag är mycket nöjd med det. Det finns i flera olika storlekar och man anpassar storleken på drivankaret efter motorns och båtens storlek samt efter hur mycket man behöver bromsa. Jag har använt ett drivankare men det är vanligt på större båtar att man har två drivankare i samtidigt, ett på var sida om båten. Vill man inte köpa ett drivankare (de kostar ca 400 kronor) kan man använda en eller två plasthinkar för att få ner farten.
För att ha full kontroll på hur fort jag kör använder jag en gps (som visar farten genom luften med en tiondels noggrannhet), fartgivare till ekolodet (som visar farten genom vattnet, även detta med en tiondels noggrannhet) samt ett instrument som kallas ”smart craft”. Det sistnämnda säljs som tillbehör till direktinsprutade fyrtaktare av märket Mercury. Det tillåter mig att justera motorns varvtal med 10 rpm (varv per minut) per knapptryckning och jag kan således köra i exakt den fart som jag för tillfället önskar. Man ska köra trolling och inte åka trolling.
Eftersom jag trollat en del på både Långsvan och Lillsvan på höstarna så har jag en skaplig uppfattning om var jag ska köra. Jag har många ”huggmarkeringar” i gps:en sen tidigare år. Detta gör att man har en uppfattning om vart man ska prova först. Funkar det inte får man testa andra beten eller alternativt ett annat område.
Team Einherjar önskar er lycka till med fisket!

Vi sjösätter på förmiddagen och drar över det 3 grader varma vattnet. Det är mulet, blåser sydlig vind och är 3 grader i luften. Det är mycket bra väder för att fiska gädda. Det drar lite kyligt när vi i 25 knop åker mot området där vi ska trolla. Jag drar upp blixtlåset hela vägen på flytoverallen och kisar mot fartvinden. Alla båtar ligger på land, vi är ensamma på vattnet.
Känslan av stillhet är underbar och det känns att naturen går mot en välbehövlig vila.
Drivankaret sjösätts, motorns varvtal sätts så att vi håller 1.5 knop och vid så här låga varv går motorn mycket tyst. Vi sätter ut spöna och det tar inte lång stund innan det hugger. Tyvärr släpper fisken omgående. Det är inte ovanligt att man tappar en hel del fisk när man trollar i låga temperaturer. Vassa krokar är (som alltid) absolut nödvändigt för att ens ha en chans att lyckas. Det hugger med jämna mellanrum och vi tappar fisk hela tiden. En av de fiskar som jag tappar känns ganska stor och Frank tappar en fisk som av hugget att döma kan ha varit en stor gös.
Efter åtta tappade fiskar så får vi ett hårt hugg. Jag drillar fisken resolut och snart ligger en fem kilos gädda i håvgarnet. Inte så värst stor förvisso men det känns bra trots det. Vi väger den snabbt innan vi återutsätter den.
Vi fiskar vidare och det hugger med jämna mellanrum. Frank håller på och drillar in en fisk när det hugger på ett annat spö på samma sida. Det blir roddigt. Några minuter senare förkunnar Frank att han börjar bli trött. Frank är stor och stark och brukar inte vara den som blir trött. Men nu säger han:
”Fy f-n vad det är tungt! Armen börjar domna bort på mig.”
Jag manar på honom och ger lite tips om hur han ska använda utrustningen. Plötsligt bryts ytan av en fisk ungefär 20 meter bakom båten.
”Den ser skaplig ut, inte så väldigt stor” utbrister jag förvånad över att Frank är trött över en mindre gädda.
Några sekunder senare bryts ytan bakom den fisk som Frank drillar av en andra fisk och jag förstår varför det går tungt att veva hem för honom.
”De har gått ihop! Du drillar TVÅ fiskar samtidigt!” utbrister jag.
Sånt här händer ibland när man trollar. Dubbelhugg eller trippelhugg resulterar ofta i trassel. Jag är van vid det här från gäddtrolling och laxtrolling och tar det ganska lugnt medan Frank pumpar hem. Den första fisken kommer in till båten och vi uppskattar den till ca 3 kilo innan vi snabbt återutsätter den. Jag reder ut det trassel som finns och Frank får drilla hem nästa gädda också. Den är större och slåss mer. Det tre grader varma vattnet tar dock snabbt ut sin rätt och snart ligger en fet höstgädda i håven. Den vägs och fotograferas innan den återutsätts.
Det är i dagsläget ytterst få seriösa sportfiskare som slår ihjäl gäddor, i synnerhet de större exemplaren. Går man tillbaka något decennium eller två så var läget ett helt annat. Gäddorna slogs urskillnings- och skoningslöst ihjäl och det är inte helt fel att tala om ”köttfiske” eller ”red-necks fiske” i det här fallet. Det är en tragisk period inom det svenska sportfiskets historia som tyvärr förstörde många bra gäddvatten. Många gäddfiskare av den nya generationen frågar sig än idag frågan:
”Varför?”
Som tur är har vi i den nya generationen sportfiskare många som förespråkar Catch and Release. Denna generation konstaterar att (precis som när det gäller flera andra saker) så har generationerna före dem förstört en hel del. Många sportfiskare som är födda på 1940 och 1950 talet (och även en del födda på 1960 talet) får ta på sig en stor del av ansvaret för det. Människorna i dessa generationer har varit med om att tömma våra sjöar/hav på fisk och förstört fisket för tusentals andra och de bär ansvaret för det. Yrkesfisket (i synnerhet svartfisket) är den absolut största boven i det här sammanhanget men de sportfiskare som ”köttfiskat” får bära en del av ansvaret..
Jag vet bland annat en ”sportfiskare” som på (1990 talet) varje måndag stod och skröt på sin arbetsplats om att han hade 50 kilo filéad abborre med sig hem efter en dag på Ostkusten. Idag är han med i ett ”Team” och försöker göra sken av att han tillämpar C&R men faktum kvarstår är att han är och förblir en ”köttfiskare”. Innan jag, för ett par år sedan, upplyste honom om vad ”C&R” och ”No kill” innebär så hade han i stort sett aldrig hört talas om uttrycken.. Föga förvånade tillhör han det äldre gardet och han bonkar fortfarande 10 – 15 gösar under en fisketur om han har chansen. Jag har inget emot sportfiskare som tar upp en eller två gösar mellan ett och två kilo för att äta. Inte heller hyser jag något agg mot de som tar ett tiotal abborrar för att steka. Men 50 kilo filéad abborre eller 10-15 gösar på en dag betraktar jag som rent ”köttfiske” och jag föraktar det.
Historien är således, från mitt synsätt, tragisk men jag fylls av hopp när jag ser unga sportfiskare återutsätta fisk som om det vore lika självklart som att andas. De flesta av dem behöver jag inte ens upplysa om C&R. De vet redan vad det är och praktiserar det. Media (tidningar, Internet och tv) kan i det fallet ta åt sig en hel del av äran. Det är dessa unga människor som ska föra sportfisket i vårat land framåt och det ser mycket positivt ut, de flesta av dem avskyr ”köttfiske”. Det är en ny tid, en ny generation och ett nytt synsätt. För detta är jag tacksam.
Vi fiskar vidare och när mörkret börjar falla och vi tvingas avsluta har vi haft 15 hugg. Vi har landat och återutsatt fem gäddor. Många tappade, något som inte är ovanligt när det är kallt i vattnet. Vi är extra nöjda med att samtliga gäddor kunde återutsättas utan problem och vi ser fram emot att fånga dem igen en annan dag.
100% Catch & Release idag med…
Kaparn